Reportage & intervjuer

Bryt, backa - tänk om!

Föreläsning och öppet samtal om Skammen - på gott och ont, Missionskyrkan 2008-09-26

Katja Claesson, PhD och leg. psykolog fick igår ett välbesökt auditorium i Missionskyrkans Linnésal att förstå att skam är som vilken känsla som helst i vår arsenal av mänskliga grundkänslor. I de allra flesta fall bara en tillfällig "otrevlig gäst", men absolut nödvändig och av godo för att justera vårt samspel med omgivningen och vår självbild. Föreläsningen var den fjärde och sista i Uppsala Mansjours föreläsningsserie under 2008 med rubriken Männen - det gåtfulla folket.

- Men, betonade Katja som bl.a forskar och undervisar vid institutionen för psykologi på Uppsala universitet, skamkänslan kan även få mycket allvarliga konsekvenser om den internaliseras, programmeras in hjärnan, hos en individ som med automatik tolkar en vanlig motgång i vardagen (t.ex. att missa en buss) som om det är jag själv det är fel på. Dvs. ett patologiskt likhetstecken mellan skamkänsla och en självbild att vara värdelös. Den risken är uppenbar när små barn som är hänvisade till sin(a) vårdnadshavare som pga. psykiska besvär, missbruksproblem, etc. inte kan möta barnets behov av att bli sedd och bekräftad.

- Däremot, belyste Katja med ett par vanliga vardagssituationer, om jag som vuxen människa med hyfsat välutvecklad social kompetens, rycker upp fel provhyttsdörr för att be min man prova en tjusig kavaj, och i min iver och glädje överrumplar en annan man i en intim situation, så signalerar ju hjärnan förstås Bryt, backa - tänk om!, men jag har ju möjligheten att justera den akuta situationen med t.ex. ett vänligt och avväpnande "Förlåt, och här kommer jag och kommer" och trots att det känns pinsamt (läs: skam) en stund så förstår jag ju att jag inte är värdelös bara för det, utan att "shit happens". Eller den nyförälskade tonårstjejen som står och väntar på den där störtsköne killen som hon träffade igår kväll. Och nu har stämt träff med för att gå och se "Borta med vinden" på bio. Och så är han en kvart försenad. Han har dessutom två flamsiga polare med sig och tar inte ens ögonkontakt med henne. Visst gör det ont(läs:skam), förb-t ont en stund. För hon hade ju hoppats så mycket och var så glad, och nu står hon här och känner sig löjlig, fel och ensam. Att jag inte fattade det igår, anklagar hon sig själv. Men även hon har möjlighet att justera situationen t.ex. med ett "Tough times, bad luck" gå därifrån med ryggen rak.

Därefter följde en uppskattad fikastund och en öppen diskussion på temat Skam - men du duger där bl.a den speciellt för oss Uppsalabor (och Pitebor) välkände estradören Lasse Eriksson medverkade. Se bilden ovan.

Korta fakta om skamkänslor:

1) Några av våra vanligaste känslor:
   - Intresse
   - Glädje
   - Rädsla
   - Ledsenhet
   - Vrede
   - Avsky
   - Avsmak
   - Skam

2) Vad gör vi när vi skäms?
   - Drar oss tillbaka (undviker andra människor eller miljöer)
   - Anklagrar/attackerar oss själva ("står inte upp", nedvärderar, skämtar bort,etc)
   - Undviker (skamkänslan,att justera,flyr in i olika former av missbruk, etc)
   - Attackerar/anklagar andra (skyller på andra, tillgriper våld, etc)


                                                                        Hans Carlbring 2008-11-15

Pappa + Barn = Sant!

Föreläsning om svårigheterna i Pappa-Barn relationen vid konfliktfyllda separationer, Missionskyrkan 2008-09-26

Lenorna Hellblom Sjögren och Celander-Jörgensen i sällskap med pappaombudsmannen Arne Wirén bjöd på en såväl inspirerande som skrämmande föreläsning vid Uppsala Mansjours arrangemang i Missionskyrkan igår. Föreläsningen var den tredje för året i serien Männen - det gåtfulla folket och ämnet för dagen var Pappa - barn relationen vid separationer.  

Två ting ska barn få av sina föräldrar - rötter och vingar inledde Lena H S sitt föredrag som handlade om PAS, Parental Allienation Syndrome och de mycket allvarliga konsekvenser det kan få när ett barn avskiljs från halva sitt "rotsystem", oftast pappan och hans släkt, vid en separation. Att svartmåla den andre föräldern är ett allvarligt sätt att skada sina barn slog Lena fast. Hennes artikel Behöver psykologen bry sig om PAS? som publicerades i Psykologtidningen 8/08 finns i sin helhet att läsa här.

Barnrättsjuristen Lena C-J's uttrycksfulla och juridiskt skarpögda föredrag lämnade ingen i auditoriet oberörd eller okunnig om att det i såväl i FN's barnkonvention svensk lagstiftning (FB 6:2a)med all önskvärd tydlighet framgår att barn har rätt till båda sina föräldrar. Men att vi i Sverige har en lagstiftning som ger mamman all makt och diskriminerar männen eftersom Föräldrabalken till skillnad från övrig rättspraxis tillämpar s.k "omvänd bevisföring", dvs. utgångspunkten i ett tvistemål är att mannen/pappan är olämplig som förälder och måste inför domstol bevisa att har samma föräldrarstatus som mamman. "Men barnens inställning då, ska man inte lyssna på vad de tycker?" frågar någon av åhörarna. "Att lägga över ansvaret på barnet för att välja mellan sina föräldrar är det största sveket av allt" avslutar Lena, och slår fast att någon 12-årsgräns i det avseendet inte existerar i lagstiftningen utan en sk. "mognadsgräns".

Sist men inte minst i raden av intressanta föreläsare är journalisten och den självutnämnde Pappaombudmannen Arne Wirén. Som rådgivare och juridiskt ombud för pappor i vårdnads- och umgängestvister menar Arne att det råder en allmän missuppfattning att vårdnadstvister är en kamp där två föräldrar försöker dra barnet från varandra. Det är fel. I de allra flesta fall är det bara en som drar; mamman. Pappan gör allt han kan för att bara hålla kvar barnet och få behålla halva ansvaret. Han menar med bestämdhet att utredare på Socialtjänsten generellt är  för enögda idag och borde ställa sig frågor som;
*  Är det egentligen en vårdnadskonflikt om den ene föräldern (mamman) anklagar den andre?
*  Kan det vara så att man skyddar barnet från fel person? Den som försöker ta barnet från den andre.
*  Vad går konflikten egentligen ut på? Jo en enda sak, att mamman vill ha mer/all tid med barnet. I de allra allra flesta fall är det inte barnets vilja, och inte pappans.
* Varför gör mamman så här? Hämnd, svartsjuka, vill ha mer pengar av pappan, etc  I många fall ligger en obearbetad skilsmässa bakom mammans handlande.

Pappaombudsmannen avslutar med att beskriva en "Mammagärningsprofil" med följande vanliga kännetecken: ofta sjukskriven, har en egen dominant och styrande mamma, dålig självkänsla där hon får sin identitet genom barnen.

Bilder från föreläsningen kan du se på Aktuella bilder.

                                                                          Hans Carlbring 2008-09-27

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
                          

Tillbaka till Aktuellt.